söndag 8 mars 2009


Jag är helt slut,den här helgen går nog till värdshistorien.
Jag tar det från början..
Håkan skulle till Evertsberg på fjällkomöte den här helgen och vi hade verkligen förberett och planerat inför faktum att jag skulle vara själv på gården med djur, ystning,samt öppethållande i ostbutik.
På Lördag morgon halv sju har jag så lämnat av mannen för vidare samåkning mot hägrande komöte. Exakt tio i sju är jag hemma igen och bestämmer mig då för att börja fodra fåren direkt,väl ute i fårhuset hittar jag den första sjuka tackan för dagen. En lätt panik sprider sig redan här och klockan är inte ens sju på morgonen.
Nåväl rätt medicin finns hemma och tackan får raskt första dosen. Vidare till fårhus nr 2 och... där hittar jag 2 sjuklingar till. När tackorna är högdräktiga kan de få akut kalkbrist och det var vad de drabbats av, helt plötsligt känner jag mig väldigt ensam. Förste räddaren i nöden anländer, det är grannens son som hjälper oss ibland och i Lördags skulle han hjälpa mig att halma i fårhuset. Nu blev det ingen halmning utan djursjukvård istället.
Jag lyckades inte heller öppna butiken i tid så då fick räddarna i nöden nr2 rycka ut och ta hand om ostbutiken.
Med tre riktigt sjuka tackor, två galna varghundar som inte fått varken frukost eller morgonpinka börjar jag nu att bli arg på mannen för att han valt att åka bort just nu, jag ringer honom för att klaga över livet på landet och han svarar att han är i Rättvik och inte kan komma hem, jag lägger på luren.
På Lördagseftermiddagen står det klart att en av tackorna inte kommer att klara sig och jag ringer till räddaren i nöden nr 3 för att få hjälp att avliva tackan så hon slipper ha ont mer. Vi hjälps åt räddare 1,2,3 och jag, de tre med tackan och jag hjälper till med gråten,tänker att jag vill flytta till stan och bo i lägenhet på 13:e våningen utan balkong. Det blir kväll till sist och vid ettiden på natten går jag sista medicinronden.
Direkt efter medicinering på Söndagmorgon är det dags att försöka få tag på en veterinär för att få mer kalk till sjuklingarna, det går förvånansvärt smidigt och jag kan hämta den direkt bara ett par mil bort.Jag tänker att nu är det läge att träna lille Ragnar varghund som inte tycker om att åka bil. Jag hinner inte mer än 5 kilometer innan han bajsat ner hela bilen. Odöromtöcknad tar jag mig hem med kalken och djuren får sin medicin, jag lyckas öppna butiken i tid. Nu är det Söndag kväll och mannen har kommit hem och jag har lämnat över hela ansvaret till honom. Det är ju en sån där kvinnodag i dag och nu har jag bestämt mig för att vila och STICKA./karin

Ps i morgon är det stickcafe´VÄLKOMMNA och jag tror jag tänker bo kvar ds

5 kommentarer:

Camilla sa...

Jag tror inte du klara en så tvär övergång, landet - lägenhet. Du kan få hyra vårt pannrum. Lagom instängd men ändå tillgång till natur. Sen slussar vi dig vidare till lägenhet i stan om ca. 7 veckor. Och tänk inte på hyran, jag kan plocka ut det i garn.
Syns imorgon kväll...

Catarina sa...

Vilen j--la helg!!!
Men skönt ändå att det inte var nåt "värre" än kalkbrist...

Birgitta sa...

Hmmm...ingen lätt helg där inte...
hoppas veckan blir bättre och det måste den ju bli när den börjar med stickcafe eller hur...:o)

Malin sa...

Men Karin... Jag blir alldeles matt... Så många inlägg på så kort tid - måste vara någon form av rekord?! Ska strax äta nybakat grovbröd (som JAG har bakat, inte Pär!) med lite nyinförskaffad ost på... Mmm... Sen blir det god natt!
Kram /Malin

Eva i Jämtland sa...

Stackare villket eländes elände !
trotts att helgen var "skit" så
hoppas jag att ni har det bra nu både folk och fä