Tack för att ni finns!

Nu är det verkligen dags för ett livstecken från mig här på bloggen.
Lever det gör jag i allra högsta grad och jag läser just nu om mig,djuren och garnerna överallt på stickbloggarna,den enda som inte skriver är jag........

Jag vill tacka er ALLA: ulrica på stickamera bloggen,catarinas krypin,ödlehopp och vänstersvängar,saltflingan,dödergök,pysseltrollet,knyppeltanten,hjälpstickan,pärlmudden,garntussen,sticknästet,fale artut.m.fl för härliga kommentarer,inlägg och inte minst för alla fina bilder ni tagit och visat på era bloggar.
Va fint jag har det!, (önskar jag kunde montera in Ulricas kameralins i ögat och se genom den.)

Jag känner mig SÅ RIK som har vänner som ni och TACK;TACK;TACK Catarina och Cammilla för all hjälp med garner,ost och kor!!! utan er var jag en fjärt i rymden.

Jag hoppas att alla som tittar in här kan leta reda på bloggarna med tillhörande bloggerskor och titta in hos dem, jag har ju inte lärt mig att länka än men om ni tittar in på www.stickamera.se och letar under bloggar på svenska så går det nog bra.
Tack än en gång alla ni för trevliga dagar./karin,korna,fåren och katten Gustav

Fina vänner

Jag är så glad över att jag har så fina "stickvänner".
Glädjeyran började redan i torsdags kväll då jag var bjuden till Camilla(ödlehopp och vänstersvängar)på pastasallad med tillhörande stickning,Cataria(catarinas krypin) var också där och det var så trevligt att bara sitta där på altanen och äta gott och sticka lite mellan tuggorna.Rätt som det var säger Camilla att nu skall vi ut och åka lite.Eftersom jag berättat för dessa två kvinnor om min IKEA skräck tänkte jag direkt att nu minsann skall de dra mig dit på fobiträning och jag som hade det så trevligt. Men jag behöver ju inte vara orolig en enda sekund i deras närvaro,(tror jag i alla fall)vi for på BIO, tecknad film, fattar ni det var 23år sedan jag var på bio senast.Det var alldeles underbart jag åt till och med popcorn i såna där fyrkantiga amerikanska lådor ni vet.Jag som kommer utanför gården ungefär två gånger om året annars och då jag åker och klipper mig i Arboga.
Tack snälla vänner för en fantastisk kväll.
Men det är inte nog med glädjeämnen än. I helgen har jag haft besök av ytterligare två trevliga stickerskor, Hjälpstickan och saltflingan(jag önskar jag kunde länka men jag vet inte hur man gör det - jo du markerar det namn du vill länka ifrån med musen sedan klickar du på gemet som finns ovanför rutan du skriver ditt inlägg i. Den ruta som visar sig ska du sedan skriva in adressen till den sida du vill visa! Kunde det vara enklare - ja - men så är det) Det är så kul att träffa er och jag hoppas att det blir fler gånger och att det blir snart.
Jag är alltså fulltankad med energi,ypperligt inför en ny arbetsvecka.

Till sist några rader om lilla Esmeralda,lammet med fader okänd.
Jag har till dagens datum bortfört 6 av de 10 baggarna från utredningen.
Fortsättning lär följa,funderar i nuläget på om det går att dna testa?
Nu mot sängen/Karin

Ujejuj vad tiden går, det går också att säga "Oj vad tiden går" men det är lättare att säga ujejuj om man är närking.
Här har det hänt saker må ni tro, det finns numera 263 lamm i hagarna(räknade nu på morgonen) och det är NÄSTAN helt normalt,det skulle nämligen vara 262 lamm totalt.
Det är den 263:e lammet som är vansinnigt onormalt och nu skall jag berätta varför..
Jag har en tacka som heter Tissulla, hon är en av mina äldsta och käraste tackor.
Tissulla har varit pensionär många år och det betyder att hon inte träffat någon bagge och följdaktligen inte heller fått lamm på några år.
Hon lever ett trivsamt pensionärsliv i flocken. I går kom Håkan och sa att Tissulla hade lammat, jag tänkte att det var väl inte ens tillstymmelse till rolighet i det skämtet utan fräste till lite lätt,lägg av!
Han försäkrade att det var sant och att jag skulle komma och titta.
Jag drog så småningom ner mot fårhagen ganska irriterad över avbrottet från de göromål jag höll på med.
I det gamla hönshuset i hagen vad finns där.....jo Tissulla med ett litet lamm....
hon har INTE TRÄFFAT NÅGON BAGGE....pollenbefruktning?....har det som hände för 2000 år sedan hänt igen?...här hos oss i Granhammar?....jag tror jag svimmar.
Jag tänker febrilt, hur har detta gått till. Tissulla vänder sig om,blänger på mig och undrar liksom vad jag glor på,hon fnyser till,puttar fram det lilla vackra tacklammet och tycker att vi skall bekanta oss lite med varandra.
Vilket fantastiskt ögonblick,jag ber henne om ursäkt för att jag påpekat att hon lagt på hullet väldigt i år,klart förståligt med detta facit.
Jag undrar nu bara...VEM ÄR FAR TILL LAMMET...utredning pågår,återkommer i ärendet/karin

Lamm

I dag har Pär som hjälper mig med hemsidan,bilder och så varit här och fotat lite.
Vad jag inte visste och förstod var att det gick att filma med kameran.
Här är nu en liten filmsnutt på "lamm med Karin",jag förstod inte att jag var i bild så att säga.Hade jag förstått det hade den fjantiga kommentaren om svanhals aldrig varit med,alltså: Varsågoda filmsnutt med Karin på köpet.





Lille Valdemar i närbild.















Här har vi Kalle,förhoppningsvis kommer han att växa upp till en stor och ståtlig tjur och kommer att bli pappa till nästa generation kalvar på Granhammar.
I dagsläget är han en charmig yngling som lindat husse runt sin klöv.

Kort medelande!!

I dag 09.48 föddes årets första lamm en liten bagge,några minuter senare kom hans lillebror.Stolt moder är Maria en av mina älsta Leichestertackor.
Återkommer å det snaraste med bilder på guldklimparna./Karin

Här kommer nu äntligen ett bevis på att jag faktiskt stickar.
Ett par srumpor som skall bli en påskpresent är det tänkt.
Våren är här och det är härligt, i år har jag bestämt mig för att njuta varje sekund av våren. Riktigt suga ur varenda liten droppe vårelexir som finns,så att jag får ett ordentligt lager som räcker hela året.
Dessutom snart,alldeles snart börjar den mest underbara tid som finns nämligen lammningen. Om ni skulle frågat mig förra året om lammningen var så härlig hade jag svarat nej,nej,nej men det var förra året det då vi fick 158 lamm på ett dygn hur det nu kunde gå till. Men i år har vi garderat oss genom att inte låta baggarna träffa tackorna samtidigt,så i år skall jag bara njuta........./karin

Jag är helt slut,den här helgen går nog till värdshistorien.
Jag tar det från början..
Håkan skulle till Evertsberg på fjällkomöte den här helgen och vi hade verkligen förberett och planerat inför faktum att jag skulle vara själv på gården med djur, ystning,samt öppethållande i ostbutik.
På Lördag morgon halv sju har jag så lämnat av mannen för vidare samåkning mot hägrande komöte. Exakt tio i sju är jag hemma igen och bestämmer mig då för att börja fodra fåren direkt,väl ute i fårhuset hittar jag den första sjuka tackan för dagen. En lätt panik sprider sig redan här och klockan är inte ens sju på morgonen.
Nåväl rätt medicin finns hemma och tackan får raskt första dosen. Vidare till fårhus nr 2 och... där hittar jag 2 sjuklingar till. När tackorna är högdräktiga kan de få akut kalkbrist och det var vad de drabbats av, helt plötsligt känner jag mig väldigt ensam. Förste räddaren i nöden anländer, det är grannens son som hjälper oss ibland och i Lördags skulle han hjälpa mig att halma i fårhuset. Nu blev det ingen halmning utan djursjukvård istället.
Jag lyckades inte heller öppna butiken i tid så då fick räddarna i nöden nr2 rycka ut och ta hand om ostbutiken.
Med tre riktigt sjuka tackor, två galna varghundar som inte fått varken frukost eller morgonpinka börjar jag nu att bli arg på mannen för att han valt att åka bort just nu, jag ringer honom för att klaga över livet på landet och han svarar att han är i Rättvik och inte kan komma hem, jag lägger på luren.
På Lördagseftermiddagen står det klart att en av tackorna inte kommer att klara sig och jag ringer till räddaren i nöden nr 3 för att få hjälp att avliva tackan så hon slipper ha ont mer. Vi hjälps åt räddare 1,2,3 och jag, de tre med tackan och jag hjälper till med gråten,tänker att jag vill flytta till stan och bo i lägenhet på 13:e våningen utan balkong. Det blir kväll till sist och vid ettiden på natten går jag sista medicinronden.
Direkt efter medicinering på Söndagmorgon är det dags att försöka få tag på en veterinär för att få mer kalk till sjuklingarna, det går förvånansvärt smidigt och jag kan hämta den direkt bara ett par mil bort.Jag tänker att nu är det läge att träna lille Ragnar varghund som inte tycker om att åka bil. Jag hinner inte mer än 5 kilometer innan han bajsat ner hela bilen. Odöromtöcknad tar jag mig hem med kalken och djuren får sin medicin, jag lyckas öppna butiken i tid. Nu är det Söndag kväll och mannen har kommit hem och jag har lämnat över hela ansvaret till honom. Det är ju en sån där kvinnodag i dag och nu har jag bestämt mig för att vila och STICKA./karin

Ps i morgon är det stickcafe´VÄLKOMMNA och jag tror jag tänker bo kvar ds