onsdag 15 september 2010

I Måndags fick gamla Tissulla somna in.



Denna fantastiska tacka fick ett långt och rikt liv, jag känner att jag kan tala i hennes sak.

Jag fick också fantastiskt rika år tillsammans med henne, många,många fina stunder , underbara lamm, (några av hennes barn är numera stolta tackor i flocken), vacker ull, och massor av kärlek.

Hon var en tacka med en enorm egen vilja. För det mesta gick hennes och min vilja åt samma håll men inte alltid.

Tex. hade vi väldigt olika åsikter om när pensionsåldern infinner sig, dvs. när det är dags att sluta träffa baggen på hösten.

Hon lyckades vid två tillfällen lösa det på egen hand, första gången vet vi fortfarande inte hur det gick till och den andra gången lyckades Håkan se en skymt av den då mycket lössläppta pensionären då hon frestade ungbaggen till ett snedsprång. Med gemensamma krafter och lite hackad mat (tissullas tänder satt lite löst på slutet) lyckades vi föda upp hennes små lamm.

Ni förstår nog hur glad jag är åt dem i dag.

Nu betar hon på ängarna i djurens himmel, vad jag saknar henne./karin